06 mies 2020

”Historien om Alfa Romeo” Avsnitt tre 6C 2500 Villa d’Este – en stilikon

”Historien om Alfa Romeo” Avsnitt tre 6C 2500 Villa d’Este – en stilikon
  • Åren före och efter andra världskriget blev Alfa Romeo en pionjär när fordonstillverkningen gick från att vara ett hantverk till att använda mer industriella metoder.
  • 6C Villa d’Este, en stilikon och föregångare inom design, teknik, prestanda.
  • Modellen 6C Villa d'Este lockade många kändisar från den tiden, Tyrone Power, Evita Peron, Rita Hayworth, Rainier III, Prins av Monaco och fotbollslegenden Valentino Mazzola.
     

Symbol för en era

6C 2500 konstruerad av Touring debuterade våren 1949 på Concorso d'Eleganza Design Award.
Modellens originalitet och unika formspråk prisades i den tidens mest prestigefulla designtävling.

Villa d’Este-modellen var inte bara vacker att beskåda. Med modellen började tillverkningsmetoderna att moderniseras, från hantverk till mer industri.

En erfaren ingenjör från Treviso

Låt oss vrida tillbaka tiden ett decennium, närmare bestämt till 1939 och till lanseringen av 6C 2500.
Ingenjören Ugo Gobbato, med gedigen industriell erfarenhet hade vid tidpunkten drivit Portello fabriken under sex års tid.

Gobbato med examen från i Tyskland styrde i perioder Marelli och Lingotto i Turin. Han var även en av de mest framträdande experterna i projektet med att bygga den första kullagerfabriken i Sovjetunionen.

Med sitt jordnära sätt stod Gobbato alltid nära sitt team. Han ville förstå hur man kunde förbättra effektiviteten, flertalet studier resulterade så småningom i två manualer som publicerades 1932.  
Hans teori gick ut på att hitta en balans mellan en modern tillverkningsprocess och ett mer traditionellt hantverk, något som blev synonymt med Alfa Romeo. Målet var effektivitet men utan att införa massproduktion. Han lyckades främst genom att anställa en ny generation av unga ingenjörer som kunde tillämpa moderna metoder.

 

En lovande ung talang

I samband med en omfattande omorganisationen av Portello fabriken beslöt man att byggda en
intilliggande fotbollsplan med friidrotts banor och en liten läktare.

Ett av lagen som bildades hette Gruppo Calcio Alfa Romeo och de lyckades vinna det regionala mästerskapet 1938 och flyttades då upp till Division C. I laget fanns vid tidpunkten en lovande ung spelare vid namn Valentino Mazzola och som vid sidan av fotbollskarriären sökte ett fast jobb som mekaniker i Portello fabriken. Mazzola kom senare att bli kapten för det italienska landslaget och det legendariska “Grande Torino” laget.

 

6C 2500

6C 2500 fick ärva tekniska innovationer från 6C 2300 och 2300 B, exempelvis bakre torsionsstag, teleskopiska stötdämpare och hydrauliska bromsar.

Modellen fick en smidigare hantering och prestandan ökade, i Super Sport ökade effekten till
110 hästkrafter och en hastighet av170 kilometer i timmen. Karossens konstruktion var kraftigare
än tidigare och stötfångaren var integrerad i karossen. Vid debuten i Tobruk-Tripoli-loppet
1939 blev det en vinst.

Modellen var unik och dess framgångar lockade till sig ett exklusivt kundklientel. Produktionen inleddes med fem- eller sjusitsiga Turismo-versionerna, Sport och Super Sport med kort hjulbas, som såldes till karosskonstruktörer. Trots priset (varierade från 62 till 96 tusen lire) var marknadens reaktion mycket positiv. Succén var ett faktum, intäkterna för försäljningen av de 159 enheterna motsvarade 1 200 stycken sålda Fiat 508 Balilla.

Återkomsten av 6C

Efter andra världskriget ställer fabrikerna om från militär till civil produktion. Portello-fabriken hade skadats enormt av de bomberangrepp som ägde rum 1943 och 1944. Det var en rejäl utmaning att starta upp verksamheten igen, men att återuppliva företagets senaste modell ingav hopp då delar till 6C 2500 hade klarat sig från förödelsen.

1945 fanns det endast kapacitet att montera en handfull 6C 2500 Sport. Milano och flertalet andra italienska städer hade slagits i spillror, och landets ekonomi på samma sätt. Företagen var tvungna att köpa material och bränsle till fabrikerna på den svarta marknaden.


6C 2500 Pinin Farina Special Cabriolet

1946 hade produktionen ökat till 146 enheter, fördelat mellan färdiga bilar och chassin avsedda för konstruktörer. En av de sistnämnda gjordes om till en cabriolet och transporterades till motormässan i Paris. Men Italien som då var ett besegrat land var utesluten från mässan. Den driftiga konstruktören som tagit dit bilen kom på idén att parkera den precis vid entrén till Gran Palais och varje kväll tog han den med sig till Place de L’Opéra. Dessa insatser skapade framgångssagan för modellen och dess skapare, Battista "Pinin" Farina.

1946 byggde Portello originalversionen Freccia d’Oro på ett ”Sport” – chassi. Bakpartiet var kort och lite rundat till formen, något som då var det absolut senaste inom aerodynamik. Modellen kom att bli referens för flertalet nya versioner. Pinin Farina skapade inför Cernobbio-tävlingen en elegant kupé med extraordinära linjer och en prisbelönt berlinetta.
Mästaren på motorbåtar Achille Castoldi, köpte sig en Touring-coupe och kopierade det som Farina gjort i Paris i samband med motormässan i Genève.
 

En VIP-modell

Tyrone Power körde runt i Rom och visade upp sin Alfa Romeo 6C 2500. Juan Peron och hans fru Evita önskade göra motsvarande i Milano. Modellen tilltalade även andra celebriteter som kung Farouk av Egypten och Ranieri III av Monte Carlo.
När Rita Hayworth skulle gifta sig med prins Ali Khan den 27 maj 1949, kom hon körandes i sin bröllopspresent, en 6C 2500. Karossen var grå, med en huv i blått, allt matchade perfekt till brudens kreation.

Prinsen som var en fotbollsfantast beslöt att skjuta upp bröllopet efter den tragiska olycka där hela fotbollslaget "Grande Torino" omkom. På detta sätt vävs historien samman och tar oss tillbaka till 1939, när den första 6C 2500 tillverkades i Portello och där den unga okända Valentino Mazzola arbetade.


6C 2500 SS Coupé Villa d’Este

Vackra 6C 2500 SS "Villa d'Este" var en av de sista Alfa Romeo-modellerna där stödramen var separerad från karossen. Endast 36 unika exemplar blev tillverkade, alla skapades efter ägarens önskemål eller efter en idé från karosskonstruktören.

Med utgångspunkt från 6C 2500 SS Coupé, konstruerad av hans eget Touring- företag, valde Bianchi Anderloni att genomföra stora förändringar. Fronten gjordes om och de fyra strålkastarna integrerades i karossen, kylningen optimerades. Exteriört blev skärmarna integrerade med sidorna, men fortfarande markerade. Vindrutan delades i två partier och lutade något. Bakpartiet var lågt och markerat, med två små, eleganta runda strålkastare. Ett mästerverk var skapat.

1949 och i ”Villa d’Este Elegance” tävlingen vann modellen "Grand Prix Referendum" ett pris instiftat av folket och det var så modellen fick sitt namn.

 

 

Andra innehåll